Etikett: Johannes 17

Det stora, feta, kristna egot. Så kanske jag borde ha rubricerat detta inlägg – för att väcka din uppmärksamhet. Men det är lite emot min natur att använda ett sådant språk. Och kristna människors egon är inte värre än så kallade vanliga människors egon. Så rubriken får duga.

Det kristna egot – den troendes jag – är egentligen en sorts dubbel-ego. Jesus ber ju så: ”att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig”. Det är ett andlig faktum att ”jag är i Honom och Han är i mig”. Ett dubbel-ego utan minsta tendens till att vara schizofren! Tvärtom: Att bli helt förenad med Honom och förbli i Honom. Och trots enheten både ”Du och jag”. Tål att funderas på… Joh 17:21

Det kristna egot tämjs genom Herrens Närvaro i det. Genom Hans Närvaro kommer en naturlig ödmjukhet till den troende liksom en makalös frihet till att vara sig själv. I Honom.

När Herrens Ande kommer över det kristna egot accepteras både korset, lidandet, döden och uppståndelsen. Så ödmjukas det kristna egot till att utstråla något Himmelskt istället för köttsligt eller världsligt. Det är vad världen behöver i dessa dagar: Troende människor så fyllda av Jesus att omgivningen tydligt lägger märke till det – i all mildhet.

”While I was with them in the world, I kept them in your name. Those whom you gave me I have kept… ” Our Master prays like this in his ’last’ prayer. From this we may learn several things. Joh 17:12.

Jesus lived very close to his disciples and they lived very close to him. So incredibly close that it is often described as ”in” one another! The immediate relationship with Jesus had a strong influence on the disciples essence and character. In his presence it was not difficult to love, be happy, be calm, forgive, have patience and serve others – to be like Him! ”…as he is, so are we in this world”. Of course, it is like this even today for each and everyone of us who confess to be ”in Christ”. 1 Joh 4:17

When the unity between all of us who are believers – all over the world – regardless of denominational affiliation – is growing – it is because we cultivate the nearness to Jesus – so that his being is having a decisive influence on our own character – our way of being human. Let’s – in all humility – watch over the values of one another. We need one another to be kept in his spirit. When we are living in his Name we become one both with him and one another – across all kinds of borders. Joh 17:11

”Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i mitt namn som du gett mig. Jag vakade över dem…” Joh 17:12. Så ber vår Mästare i sin ’sista’ bön. Det lär oss flera saker.

Jesus levde väldigt nära sina lärjungar och de levde väldigt nära honom. Så oerhört nära att det ofta beskrivs som ”i” varandra. Närheten till Jesus påverkade lärjungarnas väsen och karaktär. I hans närhet var det inte svårt att älska, vara glad, vara lugn, förlåta och ha tålamod – och vara som honom – ”sådana är också vi i den här världen”. Så är det förstås även idag för var och en av oss som bekänner sig vara ”i Kristus”. 1 Joh 4:17

När enheten mellan alla oss troende människor – i hela världen – alldeles oavsett samfund – växer – beror det på att vi odlar närheten till Jesus – så att hans väsen får ha ett avgörande inflytande på vår egen karaktär – vårt sätt att vara människa. Låt oss – i all mildhet – vaka över varandras värderingar. Vi behöver varandra för att bevaras i hans Ande/anda. När vi lever i Namnet blir vi ett både med honom och med varandra – över alla gränser. Joh 17:11

(sv) Att ”bevara någon i ett namn” – blir ett lite märkligt uttryck på svenska. Men på många ställen i Bibeln står ”namnet” för väsendet, essensen, karaktären eller till och med ”närvaron” hos den som bär namnet. Så när Jesus ber ”bevara dem i ditt namn” är det precis det som han menar: Älskade Helige Far, bevara mina efterföljare i ditt eget väsen – i din egen ande. Joh 17:11

På våra skolor och i alla våra verksamheter arbetar vi med ett ”karaktärsdaningsarbete” – som innebär både ordförståelse och återspegling hos den enskilde. Klassiska värderingar/dygder som kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod och självbehärskning – andens frukt – behövs överallt i vår värld, nuförtiden. Gal 5:22-23

Vill du be den här bönen för dina följare? Vart du än går i skogar, berg och dalar genom livet får du ju många följare – inte minst på nätet. Be för dem alla – att de blir bevarade i Faderns anda och väsen. Själv blir du bevarad av bara farten när du ber för andra!

(en) To keep someone in a name – is a strange expression in English. But in many places in the Bible ”the name” stands for the nature, the essence, the character and even ”the presence” of the one carrying the name. So when Jesus prays ”keep them in your name” this is exactly what he means: Beloved Holy Father, keep my followers in your own character – in your own spirit. Joh 17:11

In our schools and in all of our organisations we are working with ”character formation” – it means both an understanding of the specific word but also a reflection or mirroring from the individual. Classic values/virtues like love, joy, peace, patience, kindness, goodness, faithfulness, gentleness and self-control – also called the fruit of the spirit – are very much needed everywhere in our world, nowadays. Gal 5:22-23

Wo´nt you pray this prayer for your followers? Wherever you go in the world, through life, you get many followers – not in the least on the internet. Pray for them all – that they will be kept in the spirit and essence of the Father. You yourself will be kept and protected – on the go – when you pray for others!

(sv) Jesus säger de mest oerhörda saker i sin ”sista bön”. Man blir överväldigad varje gång man läser det. ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt” handlar om den mest djupgående och äkta förbundsrelation man kan föreställa sig. Här mellan Gud Fader själv i himmelen och Människan Jesus som mänsklighetens representant på jorden. Himmel och Jord möts i en gigantisk kosmisk kyss och ger varandra inte bara gåvor och presenter – utan precis allt.

Jesus fortsätter – i samma vers – och säger ”och jag är förhärligad i dem”. Plötsligt vänder han fokuset och lägger in hela förbundet mellan honom själv och Gud Fader rakt in i alla troendes själar. Han ger både sin och Faderns härlighet rakt in i hjärtat på alla som ”tog emot honom”.

Min vän, be nu med full frimodighet och ödmjuk stillhet inför Fadern – med Andens hjälp – samma bön vår Mästare bad – så ska du få se vad som händer… Joh 17:10; Joh 1:1-18

(en) Jesus says the most overwhelming things in his ”last prayer”. You hit the floor everytime you read it. ”And all mine are yours, and yours are mine” is about the most profound and honest covenant relationship you can imagine. Here it is between God the Father himself in Heaven and the Human Jesus as the representative of Humanity on Earth. Heaven and Earth meets in a gigantic cosmic kiss and give each other not just gifts and presents – but virtually all and everything.

Jesus continues – in the same breath – and says ”and I am glorified in them”. Suddenly he is shifting focus and throws the whole new covenant between himself and God the Father into the souls of all believers. He gives both his and his Fathers glory straight into the heart of those that ”received him”, ”to those who believed in his name”.

My friend, pray now with full confidence and humble serenity to the Father – with the help of the Helper, the Spirit – the same prayer as our Master prayed – then you will see what happens… Joh 17:10; Joh 1:1-18

(sv) Detta är något oerhört och enormt. Att Jesus ber för oss. ”Jag ber för dem”. Känn dig insvept i hans böner – på väg till Fadern och tillbaka igen! Som ett bönesvar. Joh 17:9.

Jesus säger att han inte ber för hela världen utan först nu för dem om vilka han säger ”de är dina” när han talar till Fadern. Så underbart att få bli kallad ”dina” när Jesus ber till sin och vår Far! Han säger inte ”mina” lika ofta i sin bön, trots att de har blivit givna till honom, utan han håller fast vid att de tillhör Gud Fader själv. Vi tillhör både Jesus och Gud. Joh 17:9.

Det är som att Han lämnar resten av världen åt oss att be för – så som Han ber. De som Fadern ger oss ber vi särskilt för. Vi ber ”för alla människor”, men särskilt för dem vi har fått en relation till – både troende och ännu inte troende. Vi ber för dem. 1 Tim 2:1.

”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen”. Så kommer också fler och fler människor till tro över hela världen. Mycket sakta på vissa ställen; betydligt snabbare på andra. De kommer till tro, hopp och kärlek. Genom att vi inkluderar dem i våra böner inför Gud Fader. Så drar Han dem till sig. Vi ber och Han drar 😉 Joh 17:18; 1 Kor 13:13; Joh 6:44.

(en) This is something huge and enormous. That Jesus is praying for you and me. ”I pray for them”. You are swept into His prayers – on your way to the Father and back again! Like an answer to prayer. Joh 17:9.

Jesus says that he is not praying for the whole world, but first now for those of which he says ”they are yours” when he is speaking so intimately to the Father. How wonderful to be called ”yours” when Jesus is praying to his and our Father! He does not say ”mine” that often in his prayer, in spite of that they have been given to him, but he remains with that they belong to God the Father himself. We belong to the Father and Jesus. Joh 17:9.

It is like He is leaving the rest of the world for us to pray for – as He prays. The ones the Father gives us we pray for – especially. We pray ”for all men”, but mainly for the ones we have been given a relationship to – both believers and not yet belivers. We pray for them. 1 Tim 2:1.

”As you sent me into the world, I also have sent them into the world”. In accordance with this more and more people are coming to faith all over the world. Very slow in some places; much faster in other places. When we include them in our prayers before God the Father. Like this He draws them to himself. We pray and He is pulling on their hearts 😉 Joh 17:18; 1 Cor 13:13; Joh 6:44.

(sv) När Jesus ber ”jag har gett dem de ord som du gav till mig” sker det med en väldig tilltro till ordens egen verkan på lyssnarna. Han har ”gett dem” orden. Lyssnarna har ”tagit emot dem”. ORDEN är bärare av så mycket underbart från himmelen, evigt liv till exempel. Det är ”dödligt seriöst”. Det är helt annorlunda när vi ytligt gnäller ”men, jag har sagt till så många gånger”. Vi kanske har hamnat i tjat-diket och uppgivet devalverat vårt relationskapital och tappat vår tro på ORDEN?

När du talar ord som helt seriöst är helt seriösa: ’Jag älskar dig’ – för att ta några väldigt vanliga ord – blir det ord som träffar människors hjärtan. När de ser att du menar vad du säger – genom att ditt liv bekräftar vad du säger – tror de på dig och vad du talar om. Vi talar här om en kommunikation från hjärta till hjärta, inte så mycket från huvud till huvud. Jag tror att du förstår skillnaden. Johannes 17:8

(en) When Jesus prays ”I have given to them the words which you have given me” it happens with the greatest trust in the words themselves and how they will affect the listeners. He has ”given to them” the words. And they ”have received” them. The WORDS are carriers of so many wonderful things from heaven; eternal life for instance. It is ”deadly serious”. This is totally different compared to when we superficially moan ”but I have told them so many times”. Maybe we have gone into the nagging ditch and devalued our relationships and our faith in WORDS?

When you honestly speak serious words: ’I love you’ – to mention a few very common words – it becomes words that touches the heart of humans. When they see that you mean what you say – your life confirming what you say – they believe in you and what you are talking about. We are speaking about a communication from heart to heart, not so much from head to head. I believe that you understand the difference. John 17:8

(sv) Du har fått så mycket med dig i livet. Bara genom att du faktiskt blev född. Någon gav dig liv. Med det livet kom både personlighet, förmågor, grundläggande attityder och relationer. Dessa gåvor – som vi kan kalla dem i vidaste mening – kan du använda för att skapa dig och din familj och andra ett bra liv. Om livet är eller blir ett bra liv beror förstås även på Guds välsignelse och möjligheter, inte enbart på dig. Men du kan hitta den smala vägen som leder till livet – inte bara det eviga utan även det timliga.

Du har fått stora materiella och faktiskt ännu större osynliga tillgångar. De är mycket större än du och jag har fattat. Det finns verkligen mycket att vara tacksam för – och tacka både Gud och människor för. Om du odlar tacksamhet botar den dig från bitterhetens rot.

”Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig”, ber Jesus. Det tar ibland lite tid för oss att förstå detta på djupet. Så mycket skönare det är när vi nått fram till den insikten. Gud har gett oss allt vi är och har. Vi har fått både språklig och logisk förmåga, liksom förmågan att kunna föreställa oss en bättre värld. Så kan vi varje dag ta nästa steg på den smala vägen. Joh 17:7; Mt 7:14.

(en) You have been given so much in life. Just by being born. Someone gave you life. With this life came personality, abilities, foundational attitudes and relations. These gifts – as we may call them in a wider meaning – you can use to create a good life for yourself and your family – and others. If your life is or becomes a good life depends of course also on the blessing of God and opportunities, not only on yourself. But you can find the narrow road that leads to life – not only the eternal but also the secular.

You have been given great material but really even greater invisible assets. They are much greater than we have understood. There is really a lot to be thankful for – for which to thank both God and men. When you cultivate thankfulness it heals you from the root of bitterness.

”Now they have known that all things which you have given me are from you”, Jesus is praying. It usually takes a little time for us to understand this at depths. How wonderful when we reach this insight. God had given us everything we are and have. We have been given lingvistic and logic abilities as well as the ability to imagine a better world. Every day we may take our next step on that narrow road.

Joh 17:7; Mt 7:14.

(sv) Att uppenbara ett namn innebär inte bara att säga vad man heter. Det innebär att leva i en viss anda, att uppenbara ett väsen, en särskild karaktär. Det ser man tydligt i Gamla Testamentet, men även i Nya Testamentet. Insida och utsida hör oskiljaktigt ihop. Namn gavs till söner och döttrar som en sorts önskan om något som skulle bli till eller hända, eller som ett uttryck för något som hade hänt. Ofta på rena tilltal ifrån Gud.

När Jesus ber: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid dina ord” är det helt klart ett uttryck för en önskan om att Guds väsen skulle påverka oss som lärjungar och att vi alla skulle leva vidare i den andan – hålla fast vid det väsendet. Det var inte meningen att vi skulle bli namnkristna eller hycklare; vi skulle leva under inflytande av Guds väsen i världen. (Joh 17:6)

Vi är kallade att uppenbara Guds namn, Hans väsen, leva i det och ge det vidare till nya generationer. Det duger inte att berätta vad Gud heter eller peka på någon som är långt borta och som vi inte tror bor i oss – det måste fram organiskt i oss och genom oss till dem som Gud ger oss. Det finns ingen annan väg för Gudsriket.

(en) To reveal or manifest a name does not only mean to tell a name or what someone is called. It means to live in a certain spirit, to reveal an essence, a certain character. You see this clearly in the Bible. Inside and outside of a human being are inextricable tied together. Names were given to sons and daughters as a wish or a prayer for something to happen, or as an expression for something that had happened. Often God said what names to give.

When Jesus prays: ”I have manifested your name to the men whom you have given me out of the world. They were yours, you gave them to me, and they have kept your word” it is very clearly an expression of a wish and a prayer for the essence of God to influence us as disciples and that all of us would live in that spirit – keep ourselves steady to that essence. He never meant for us to only ”have the name” or to be hypocrites; we should live under the influence of the nature/essence of God in the world. (John 17:6)

We are called to manifest the names of God, His essence and presence, and give it to new generations. It is not enough to just tell what God is called or to point to someone far away or to someone we don´t believe we can manifest. It must come organically in and through us to the ones that God gives us. There is no other way for the Kingdom of God.