Jan Rosmans blogg

I våra dagar influeras en människa med tusentals intryck varje dag. Särskilt genom skärmar av olika storlek. Det är många som vill ha makt över människorna och påverka hur och vad de väljer att spendera sin tid och sina pengar på. Mammon är dominant på fler marknader än en. Inte all makt i världen är god. Men självaste Gud är bara god, det kan du lita på.

Det har funnits många människor genom historien som velat låta sig påverkas av Gud – genom att söka sig nära Honom. Ju närmare Gud vi kommer desto starkare kommer förstås hans inflytande att vara på oss. När vår Mästare ber ”bönernas bön” ber Han först för ”dem som du gett mig, för de är dina”. Han ber inom tillhörigheten, skulle man kunna säga, för dem som tillhör hans Fader. Det är människor som genom alla tider har bejakat kallelsen att söka sig nära och ta emot. Det är självklart att man blir påverkad av Gud när man är nära Honom.

Någon vers senare fortsätter Jesus: ”Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.” Ser du hur inflytandet från Gud kommer över Guds folk? Först Bönen. Sen Namnet. Sen Enheten. Namnet, ja, enligt bibliskt tänkande är det likhetstecken mellan Namnet och Närvaron. När vi alla nämner hans namn med vördnad (ber) föds vi på nytt och blir ett med både Honom och varandra. Där kommer enheten.

Så kallas Guds folk i alla tider att ”bevara Andens enhet genom fridens band” och till att ”stå enade i samma sinne och samma mening”. Det är en Andens enhet som bara troende människor kan förstå – och den växer explosionsartat i våra dagar på alla jordens kontinenter. Den går över alla gränser, finns i alla länder, tränger sig in i alla organisationer – stora eller små – politiska, religiösa eller ren business spelar ingen roll. Med en troende människa kommer Guds Ande. Jag blir lika glad och hoppfull varje gång jag tänker på det.

Adam och Eva påverkades tydligt av Guds närvaro och ord i lustgården i Bibelns första tre kapitel. Anden och bruden säger samma ord i Bibelns allra sista verser – till resten av mänskligheten: ”Kom!” Så drar Anden i mänskligheten till att bli ett – också med varandra – i Honom.

Låt dig påverkas av Gud – det är det bästa du kan göra i den tid vi lever i. Vi behöver hans inflytande på vår karaktär, våra förmågor och vår villighet att betjäna våra medmänniskor.

”Fader Vår, som är i himmelen, helgat varde ditt namn, Tillkomme ditt rike…”

_{Joh. 17:9-11; Ef. 4:1-6; 1 Kor 1:10; 1 Mos 1-3; Upp 22:17; Matt 6:9-13}

Verklig frihet är bland det underbaraste som finns. Äkta frihet bär med sig stora möjligheter och stort ansvar. Man är inte begränsad, instängd eller hindrad av något – utan kan använda sig av friheten och skapa sig nästan vilket liv som helst.

”The land of the free” brukar jänkarna kalla sitt land. Och det stämmer i hög grad – speciellt utifrån ett individualistiskt perspektiv. Utom för de som blir bundna av lögner och ”fake news”. Sann frihet är knuten till Sanningen – som ”sätter oss fria”.

Ibland kallas det för frihet att man inte tar hänsyn – eller visar respekt för – andra människor, utan bara sig själv. Det blir en falsk frihet som inte bygger vare sig relationer, trohet eller kärlek. Friheten måste alltid paras med respekten och ansvaret för ”nästan”. Särskilt om man menar sig vara mogen.

Jesus kallar mänskligheten att leva i sitt högre (pånyttfödda!) jag och umgås med Gud – istället för att alltid förbli i sitt lägre jag – bunden av alla lägre drifter som så kraftfullt marknadsförs i världen. Vi har fått bli ”tjänare åt ett nytt förbund”, det gamla funkade inte längre. Istället för att vara bundna till det lägre får vi nu av nåd vara knutna till det högre och renare och bättre hos Gud och hans Ande. Att tillhöra Jesus är nyckeln till friheten.

Nog känner vi av – av och till – hur osäkerheter, rädslor, skam, skuld och trauman försöker hålla oss nere och begränsa vår frihet i anden? ”Åndsfrihet”, säger danskarna om det vi kallar yttrandefrihet. Visst låter andefrihet starkare på nåt vis?

I snart 62 år har jag knallat omkring här på jorden – ingenstans har jag funnit en sådan frihet som just hos Jesus, Gud och den helige Ande. Sann frihet är verkligen det underbaraste som finns.

_{2 Kor 3:4-8; Joh 17:16}

’Min själ är som törstig jord inför dig’. Vilket härligt sätt att uttrycka både sin övertygelse att en osynlig Gud lyssnar och samtidigt sitt stora behov av nåd, vatten och regn…

Vi människor lever med lite olika attityder och inställningar till varandra och till Gud. Vissa attityder tjänar/betjänar oss och andra bättre. De kan variera över tid också för oss alla. Att igen och igen landa i samtidig övertygelse och ödmjukhet – det känns som den välbehövliga balansen. Inte för starkt och inte för svagt. När jag är törstig får jag dricka mig otörstig…

Jesus drog liknelsen om Farisén och Tullindrivaren som bad med helt olika attityder. Farisén upphöjde sig själv i bönen – och inte Gud – även om han faktiskt tackade Gud. Det är trots allt mer än en del nutida fariséer som över huvud taget inte ber. Tullindrivaren ödmjukade sig och bad om förlåtelse – och fick den. Vi fattar instinktivt att Farisén inte ber på rätt sätt – så på det sättet vill vi inte be. Men även Farisén hade några rätt – till exempel att han bad och var tacksam, vilket också faktiskt är bra. Vi behöver alla be med frimodighet och tacksamhet, men utan att se ner på nån annan. Om vi idag fnyser åt Farisén har vi kanske en lika självupphöjande attityd som han? Fokusera på att be uppriktiga, trosfyllda och ärliga, ödmjuka böner rakt från ditt hjärta till din Fader i himlens hjärta så undviker du fallgroparna… Håll inte på med jämförelser… Kliv in i relationen!

Det faktum att vi blivit rättfärdiggjorda i Kristus får aldrig leda till att vi ser ner på andra som också tagit emot syndernas förlåtelse – eller som kanske inte gjort det än. Vi ska inte se ner på nån – vi ska vara ödmjuka både inför Gud och andra. Samtidigt behöver vi lite av tacksamhet över livets goda för att inte fastna i attityden att ’allt är dåligt’.

’Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. HERREN ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.’ Så profeterade vår anfader profeten Jesaja. Jag antar att det är det som HERREN håller på med just nu – med tanke på att alla högmodiga makter och världsriken idag ser ut att upplösas och falla sönder.

Inför sin allra största utmaning bad Jesus: ’Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig’. Vi får också be så i denna utmanande och törstiga tid: ’Fader, förhärliga din kyrka så att kyrkan kan förhärliga dig’ – ’Vår själ är som törstig jord inför dig’…

_{Ps 143:6-10; Luk 18:9-14; Rom 3:21-28; Jes 2:17-18; Joh 17:1}

Det kan tyckas som en enorm och gigantisk uppgift – att fylla hela världen med frukt. Ändå är det precis vad profeten Jesaja profeterar ska ske. Han talar om att det ska ske utifrån den underbara vingården. Och att det är Gud som gör det.

Den första tolkningen går rent konkret till Israel – som en nutida vingård fyller hela världen med Jaffa-apelsiner med mera. Den andra tolkningen är lite mer symbolisk och andlig och går via Nya Testamentets tal om andens frukt (karaktärsdrag) – alltså att himmelrikets karaktär ska uppfylla hela världen. Hela världen måste innefatta alla de offentliga rum där totalitära ateister säger att troende inte bör få uttrycka sin ’gammalmodiga och kränkande livshållning’. Till exempel stora arenor eller internet.

Läser i tidningen Världenidag _(210807) om rugbylaget från Fiji som i onsdags vann OS-guld under rubriken ”Fiji lovsjöng Gud efter sitt OS-guld”; de sjöng ”Vi har övervunnit, genom Lammets blod, i Herrens ord har vi övervunnit”. Fotot från händelsen visar att de sjöng med total hängivenhet. Jag tar detta som ett tecken på att hela världen fylls med frukt – genom Ordets och Andens verksamhet i hela världen. Vilken enorm glädje som fyller min ande!

Jag är den sanna vinstocken, säger Jesus. Kroppen är en och har många delar, säger Paulus. Jag menar – utifrån ord jag hittar bara i Johannes 17 – att de underbara orden av sin egen kraft bär frukt över hela världen – på alla kontinenter där det finns människohjärtan som tar emot orden – och ger dem vidare. Så stiger de mot himlen – tillbaka till Gud – i en lovsång.

Vadå för ord? Läs dessa substantiv med andakt: Härligheten – Namnet – Rättfärdigheten – Tillhörigheten – Glädjen – Enheten – Orden – Makten – Sanningen – Kärleken – Heligheten – Livet – Sändheten – Världen…

Dessa ord – och många, många fler – kan vara fyllda med en substans som bäst kallas himmelrikets frukt och karaktär. Njut av frukten medan du fyller världen med den!

_{Jes 27:2-6; Gal 5:22; Upp 12:11; Joh 15:1-9; 1 Kor 12:12-26; Joh 17:1-26}

”Not all those who wander are lost” skrev Tolkien. Inte alla som vandrar omkring i världen är förlorade eller vilsna, fritt översatt. De flesta tror att hans mening var att uppmuntra människor till att ha ett livsmål. Alla kan vi väl också vara lite vilsna och osäkra ibland – trots att vi vet vart vi är på väg – och vart vi vill komma – i det långa loppet.

Att vara förlorad eller funnen! Att vara maktlös eller ha kraften och modet att förändra! Att bära på skuld eller vara förlåten! Att känna sin synd eller av nåd ha fått rättfärdighet! Att leva under skam eller ha fått upprättelse! Att vara livrädd eller ha fått möta den trygga, försonande famnen!

Mellan sådana poler har identiteten hos oss människor pendlat i alla tider – och gör det fortfarande även i dagens svenska kulturklimat. Filosofin ”mellan självhävdelse och legitimationskris” kallar Svante Nordin hela 1900-talets filosofi. Antingen hävdar vi oss själva alldeles för starkt i individualismens namn eller river vi ner andra gruppers legitima rätt att existera. Inte har mycket blivit bättre på den fronten fram till 2021!

Jag önskar varje människa på jorden att få vara med om den här typen av kraftfulla identitetsförändringar – givetvis åt rätt håll – alltså från något dåligt till något bra. Från något ont till något gott. Det finns inget bättre eller tryggare ställe för det än i Herrens famn.

För de flesta av oss är det trots allt inte så väldigt antingen eller – vi kanske är trötta på antingen eller – utan mer att vi är på väg igenom… vi är i process, som det så fint heter. Det vill säga vi är på väg från ett läge till ett annat – även när det gäller känsligheter som identitet, tillhörighet, gemenskap och religion…

Att först – eller periodvis i livet – leva i ett ”förlorat – förvirrat – bortkommet” tillstånd, som ett förlorat får, och sedan få komma till Faderns öppna famn. Det finns trots allt inget bättre. I den allra sista versen i Bibelns längsta Psalm är bönen: ”Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, för jag har inte glömt dina bud.” Och Jesus ber: ”Far, jag vill att att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig.”

_{Ps 119:176; Joh 17:24}

Varför finns jag till? Vem är jag? Vad har jag här att göra?

Meningsfrågan är den allra viktigaste frågan för väldigt många människor på jorden. De flesta finner också svar på meningsfrågan som gör att man verkligen vill leva. Kärleken till sina nära och kära, till familjen, är det vanligaste svaret. Om kärleken inte fungerar på den fronten kan man tappa livslusten. Ett annat mer krasst svar är: Det handlar inte om dig!

Det finns svar i din egen personlighet om vad du skapades till – vilket uppdrag – vilken mission – du är kallad till: Om din personlighet lutar åt äventyr är det säkert så att det är precis vad du är kallad till. Om du lutar åt sanning och rättvisa så säger det något om vem du är. Om du alltid vill leva glad och sprida glädje och trivsel till andra och skyr all sorg som pesten säger det något om din kallelse. Om du har en tendens att alltid bry dig om andra och dina samtal gärna blir långa – har du helt säkert kallelsen att vara pastoral! Om du lutar åt att alltid visa och förklara – både för dig själv och andra – allting som syns och inte syns – är du med all sannolikhet kallad till att vara lärare…och så vidare…

För den elit som drar alltför enkelspårigt åt sitt eget förstånd, kan det vara dolt att man är kallad till något över huvud taget. ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja…” Men kung David säger om Jesus: ”Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte”.

Redan på Moses tid kom kallelsen att ”du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft”. De orden har blivit vägledande för generation efter generation i vår värld! Vi som också läser Johannes vet att det också menas att vi ska älska varandra och andra människor på samma helhjärtade sätt.

För att klara det måste vi leva i omvändelse och ”sinnets förnyelse” varje dag – så att kärleken – meningen med livet – kan komma fram varje dag – i förhållande till alla vi känner och kanske snart känner…

Så här uttrycker Paulus missionskallelsen i en lovprisning: ”Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.”

Be en bön med mig: ”Fader, fyll ditt folk med härlighet så att alla kan ’leva sin mening’…”

_{Mt 11:25-27; Apg 2:28; 5 Mos 6:5; Rom 11:36; Joh 17:1, 24}