”Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i mitt namn som du gett mig. Jag vakade över dem…” Joh 17:12. Så ber vår Mästare i sin ’sista’ bön. Det lär oss flera saker.
Jesus levde väldigt nära sina lärjungar och de levde väldigt nära honom. Så oerhört nära att det ofta beskrivs som ”i” varandra. Närheten till Jesus påverkade lärjungarnas väsen och karaktär. I hans närhet var det inte svårt att älska, vara glad, vara lugn, förlåta och ha tålamod – och vara som honom – ”sådana är också vi i den här världen”. Så är det förstås även idag för var och en av oss som bekänner sig vara ”i Kristus”. 1 Joh 4:17
När enheten mellan alla oss troende människor – i hela världen – alldeles oavsett samfund – växer – beror det på att vi odlar närheten till Jesus – så att hans väsen får ha ett avgörande inflytande på vår egen karaktär – vårt sätt att vara människa. Låt oss – i all mildhet – vaka över varandras värderingar. Vi behöver varandra för att bevaras i hans Ande/anda. När vi lever i Namnet blir vi ett både med honom och med varandra – över alla gränser. Joh 17:11
