Jag stod och pratade med en biskop i Svenska kyrkan om situationen för de kristna friskolorna i Sverige. Plötsligt säger han: – Men problemet med Sverige är den sekularistiska religionen som vill ha monopol på all tro! Jag trillade nästan omkull. Det kom så oväntat och trängde sig djupt in i mitt inre och jag förstod att han hade helt rätt.
Sverige behandlar i allmänhet sex och tro extremt olika – trots att båda är superkänsliga och väldigt privata. Sexualitet tillåts och förväntas vara mycket mer offentligt än tro. Lars Stjernkvist, känd profil inom socialdemokratin, har sagt flera gånger att prata om tro är otroligt mycket känsligare att prata om än sex.
I den svenska skolans läroplan Lgr 22 uppmuntras och vägleds det till undervisning om ”sex, samtycke och relationer” i skolans alla ämnen medan en specifik tro (t ex kristen tro) ”får finnas” i ”utbildningen i övrigt” om skolan har anmält ”konfessionell profil” och dessutom återkommande säkerställer frivilligheten.
Jag skulle säga att om biskopen har rätt och det finns en ”sekularistisk religion” så hämtar den sin styrka ifrån främst tre andra ideologier – materialismen, marxismen och sexismen. Materialismen som motsats till andlighet och moralitet. Marxismen som motsats till familjers ägande och livsval samt sexism som motsats till normalitet, tradition och familj.
Det är precis det här som blir de kristna skolornas utmaning: Att navigera i ett samhälle som är väldigt kluvet både kring sex och kring tro. Det går en kamplinje mellan sekularism och konfessionalitet – genom alla samhällsområden. Kanske den syns särskilt tydligt just på utbildningsområdet. Man kan beskriva den kamplinjen också som en kamp mellan den positiva religionsfriheten (frithet till) och den negativa (frihet från).
Låt oss be – vi som brukar be ibland – att trons ande får ett växande utrymme i svenskt utbildningsväsende – till fromma för alla barn och unga – på bekostnad av den ”sekularistiska religionen” som får maka på sig lite och inte ha något monopol på tro och världsbild.
”Sverige anses vara ett sekulariserat samhälle, eftersom det är neutralt i trosfrågor. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Det finns krafter i samhället som vill avskaffa allt kristet och religiöst inflytande. De som gör det påstår också att Svenska kyrkan är en sekulär kyrka. Ett sådant påstående är naturligtvis osant och måste bemötas.
Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald.” Se Ökenkällan, sekulärt
Det diskuteras väldigt mycket nuförtiden huruvida vårt samhälle är sekulärt eller inte. De som anser att det är bra menar att det inte är tillräckligt sekulärt. Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Enligt min uppfattning så är och förblir alla samhällen ”världsliga.” , eller med ett nytt ord ”sekulära”, som härstammar från det latinska secularis som betyder ”det som hör till seklet.” Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för.