Jag stod och pratade med en biskop i Svenska kyrkan om situationen för de kristna friskolorna i Sverige. Plötsligt säger han: – Men problemet med Sverige är den sekularistiska religionen som vill ha monopol på all tro! Jag trillade nästan omkull. Det kom så oväntat och trängde sig djupt in i mitt inre och jag förstod att han hade helt rätt.
Sverige behandlar i allmänhet sex och tro extremt olika – trots att båda är superkänsliga och väldigt privata. Sexualitet tillåts och förväntas vara mycket mer offentligt än tro. Lars Stjernkvist, känd profil inom socialdemokratin, har sagt flera gånger att prata om tro är otroligt mycket känsligare att prata om än sex.
I den svenska skolans läroplan Lgr 22 uppmuntras och vägleds det till undervisning om ”sex, samtycke och relationer” i skolans alla ämnen medan en specifik tro (t ex kristen tro) ”får finnas” i ”utbildningen i övrigt” om skolan har anmält ”konfessionell profil” och dessutom återkommande säkerställer frivilligheten.
Jag skulle säga att om biskopen har rätt och det finns en ”sekularistisk religion” så hämtar den sin styrka ifrån främst tre andra ideologier – materialismen, marxismen och sexismen. Materialismen som motsats till andlighet och moralitet. Marxismen som motsats till familjers ägande och livsval samt sexism som motsats till normalitet, tradition och familj.
Det är precis det här som blir de kristna skolornas utmaning: Att navigera i ett samhälle som är väldigt kluvet både kring sex och kring tro. Det går en kamplinje mellan sekularism och konfessionalitet – genom alla samhällsområden. Kanske den syns särskilt tydligt just på utbildningsområdet. Man kan beskriva den kamplinjen också som en kamp mellan den positiva religionsfriheten (frithet till) och den negativa (frihet från).
Låt oss be – vi som brukar be ibland – att trons ande får ett växande utrymme i svenskt utbildningsväsende – till fromma för alla barn och unga – på bekostnad av den ”sekularistiska religionen” som får maka på sig lite och inte ha något monopol på tro och världsbild.