Etikett: kristen friskola

Barnen i Sverige har många rättigheter – som också Sverige klarar av att leverera till varje barn i hög grad jämfört med de flesta länder i världen. Men att alltför tidigt och alltför tungt lägga skyldigheter på barn det vill vi inte göra. Livets alla ansvar och plikter kommer till dem vartefter. Låt dem få leka så länge de vill leka, tycker vi.

Nu har äntligen Barnkonventionen blivit svensk lag – så att alla lagar och även grundlagen i Sverige måste underordnas – åtminstone tolkas i ljuset av – Barnkonventionen. I den talas det i artikel 6 om att ”Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt.” Om jag ska sätta betyg på hur Sverige (och svensk skola!) har lyckats ge alla barn dessa rättigheter skulle jag sätta höga betyg på fysiskt och socialt, lite lägre betyg på psykiskt och allra lägst på moraliskt och andligt. Alltså blir min slutsats att det främst är på det andliga och moraliska området Sverige behöver lyftas. Liksom på det ekonomiska området för de som lever i fattigdom.

Barns rätt till andlighet betyder att barn har rätt att själv välja fördjupning och utforska alla de andliga föreställningar som kommer barnet till livs. Så att barnet kan bevara sitt hopp i svåra tider, sin kärlek i motstånds-tider och sin tro i förföljelse-tider. När mamma och pappa är borta – och man mognar i sitt liv – fortsätter man att följa den inre kompass man – förhoppningsvis – fick med sig i unga år. ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra…” Ords 22:6.

Varje barn har också rätt till sammanhang. Detta är en fullständigt naturlig självklarhet. Man föds in i en familj. Den familjen har ett visst sätt att se på livet och verkligheten. Det blir man präglad av under de första åren. Det är också där den allra största mänskligt möjliga tryggheten växer. Om familjen lever med en tro kan det hända att man finner sin allra största trygghet i Gud. Barnet har rätt till kulturen, traditionen och religionen som finns i familjen där man föds.

Jag citerar och markerar vissa ord med fetstil. Barnkonventionen: ”Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” (14) ”Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa. (18) och ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning.”(28) samt ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör ett urfolk ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ett sådant urfolk inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk. (30) I konventionen om civila och politiska rättigheter talas det särskilt om ”rätt till föräldrars ledning av barn”.

”Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter. (14)

Alltså måste friheten att välja t ex en kristen skola finnas kvar i vårt land även efter valet. De kristna skolorna ska varken begränsas eller förbjudas. Tvärtom borde de uppmuntras, men det är kanske lite för mycket begärt av förbudspartierna. Rösta inte på dem på söndag!

Kram!

Det finns en genuin och verklig oro för framtiden i Sverige – hur kommer den att se ut för landets barn och unga? Det är mycket skjutningar i Sverige nu, fler hittills i år än under hela förra året. Vad beror allt detta våld egentligen på? Kommer kriget att närma sig även svenska kuster? Hur kommer naturen och miljön må framöver? Och hur kommer den andliga/psykiska och sociala miljön att te sig?

Våld och skjutningar beror förstås på en djupgående brist. Det fattas någonting väsentligt i hjärtan och hjärnor. Vad fattas hos dem som åker från Sverige för att kriga med IS (mer än 300 personer!), de som kastar sten på polisen och de som handlar med droger och skjuter ihjäl sina tidigare vänner för sin egen plats på drogmarknaden? Vad fattas hos det barn som mobbar ett annat barn?

Om jag ska försöka formulera svaret i en enda mening får det bli denna: brist på kärlek, kommunikation och funktion i familj och skola. Hållbara, trygga och fungerande familjer och skolor skapar inte kriminalitet – utan laglydiga, duktiga och kunniga medborgare som vill resa ut i världen för att betjäna den (inte utnyttja den). ”Ge sitt bästa i ansvarig frihet”, som det heter i Läroplanen.

Det som fattas är ett gott omdöme – som egentligen bara kan tränas fram i kärlek och trygghet. Det här är antika kunskaper som bekräftas av modern hjärnforskning. Hjärnans utveckling påverkas hos en växande människa också utifrån vad man får vara med om, vilka erfarenheter man får göra tidigt. Det kallas epigenetik. Exempelvis kan stress och trauman vara skadligt för hjärnans utveckling.

För min egen del räcker det gott att läsa de urgamla skrifterna och känna hur Gud Faders kärlek strömmar igenom mig. Då mår jag så ”oförskämt” bra! Och känner att min hjärna fungerar!

De delar av svenskt skolväsende som inte vill ha med Gud att göra borde åtminstone vända sig till den klassiska dygdetiken och förstå att hjärta och hjärna mår bra av kärlek, glädje, frid – trohet – och sist men inte minst: återhållsamhet. Men kommer Sveriges barn och unga att få del av detta i framtiden?

Det är bäst att inte lyssna på de som ropar på förbud för än det ena och det andra. Det är mycket svårt att lära någon något genom en straffpedagogik. Det blir aldrig bra. Nej, tillbaka till kärleken och sanningen.

Och rösta nu på söndag inte på ”förbuds-partierna”!

Jag mötte dem i Almedalen i veckan som gick. Och vi har sett och hört dem väldigt många gånger genom media. Motståndarna till verkligt fri utbildning – på objektiv judisk-kristen grund. Den viktiga friskolereformen i Sverige – som i år firar 30 år – öppnade för en högst väsentlig maktförskjutning – från staten till elever och familjer. Nu vill motståndarna till fri bildning återföra makten från familjerna till stat och kommun. Det kallas för att ”återta den demokratiska kontrollen”. Riktigt otäckt – när förslagen begränsar familjers valfrihet.

Särskilt smärtsamt är det förstås när attackerna mot våra relativt små välfungerande kristna skolor kommer ifrån dem som vet bättre och som egentligen borde beskydda friheten på utbildningsområdet.

Det är makten över bildningen som står på spel – enligt forskare som Carl Heath på RISE (Research Institute of Sweden). Ska makten ligga hos föräldrar och elever att själva välja utbildningsväg – eller ska den ligga hos staten? Det senare innebär i praktiken att några få ”yrkestyckare” bestämmer åt andra människor hur de ska utbilda sig.

”Det känns som Nordkorea, Kina och andra diktaturer”, sa Hans Eklind (KD) i debatten. Motståndaren Isabel Smedberg-Palmqvist (L), skolborgarråd i Stockholm, suckade och menade att hon inte kunde förstå att vi inte ville ”bara plocka bort” att vara konfessionella människor. Vi svarade att det är en del av vår allra djupaste identitet – och det är inte så enkelt att förneka. Troligen inte hälsosamt heller. Man måste få vara en fri kristen person också i svenskt utbildningsväsende – även in i framtiden.

Du som är en bedjare – låt oss vara bedjande nu under valrörelsen – att dessa tokerier inte vinner genomslag i Sverige – utan att bildningen får vara fortsatt fri.