Månad: november 2021

Publicerat

Alla tiders största Kung – kommer! Och kommer mera!

Miljarder olika makter och trender brottas med varandra i våra dagar. Frågan är vilka makter som tar över i världen. Det böljar fram och tillbaka. Men det är lugnt, vill jag säga, allt kommer att bli bra – för ”dessa mina minsta”, som Jesus säger. Det goda kommer att besegra det onda, frågan blir enligt vilka definitioner. Men först måste det troligen bli lite sämre med allt – innan det blir mycket bättre.
Det står skrivet sen urminnes tider att Sions konung kommer – att ”Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna”, men att ”Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till världens ändar” – över hela världen alltså, inte bara över Sion. Mitt hjärta hoppar och jublar över denna underbara framtidsbild – eftersom det inte finns någon i hela universum jag litar på som Honom.
Men råder och regerar han inte redan? Som vi brukar sjunga? Blir det bara i framtiden? Jodå, ”Redan nu visar det sig”!
På samma sätt som tidigare kommer Jesus alltid ödmjuk och full av sanning – så också genom alla troendes hjärtan på alla kontinenter över hela världen. Han säger själv att ”Mitt rike är inte av den här världen… Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst” liksom att han ska ”gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” och ”låta (honom) sitta hos mig på min tron”. Relationen med Honom är det viktigaste som finns och det som skapar fred och frid i världen.
”Höj era huvuden… ni eviga dörrar” handlar om våra hjärtan – att vi befrias – våra hjärtan vidgas – från de reduktioner som har drabbat oss här i världen. Den inre dialogen i allas våra hjärtan – där vi tillsammans med Honom ska ”vara över och aldrig vara under” – fördjupas i våra dagar. Han ska göra oss till ”huvud och inte till svans”. Så kan också vi betjäna världen – ända in i det sista – med ödmjukhet och sanning.
Du fick tag i det, va? Han råder och regerar redan nu genom sitt Ord och sin Ande genom sin kyrka i hela världen. Men det blir starkare dag för dag nu, och in i framtiden.

Sak 9:9-10; Jes 43:19; Joh 18:36-37; Upp 3:20-22; Ps 24; 5 Mos 28:13

Publicerat

Har du det i dig?

Har du det i dig? Frågan är oerhört viktig och och kan bli riktigt fruktbärande – men kan också skapa tvivel och åstadkomma viss osäkerhet – om frågan misstolkas och inte landar i ett trosfyllt, tillitsfullt hjärta. Tuffare vinklad kommer frågan till dig så här: Har du vad som krävs? Och som allra tuffast: Har du det i dig – vad som krävs inför evigheten?

Det som det syftas på är den goda och nödvändiga karaktären liksom den nödvändiga förmågan, kapaciteten och tjänstvilligheten – för att ditt och andras liv ska bli ett bra liv. Frågan är uråldrig och kommer att följa mänskligheten till livets slut och ända in i evigheten. Berättelsen om de 10 jungfrurna ifrån Jesus – kommer ifrån klassisk tid – kan lära oss något om livets allra mest grundläggande villkor. Och hur vår karaktär och kapacitet kan lyfta våra liv.

Ordet om uthållighet – om det tas till vara – blir till det inre redskap som tar en genom allehanda stunder av prövningar. Man har det som krävs för att ta sig igenom. Det goda väsen och karaktär du fått som gåva bär dig genom prövningar och svårigheter.

Det finns en uråldrig vishet som riskerar att gå förlorad i våra dagar – eftersom så många människor söker den materiella ytan i så mycket högre grad än man söker djupet. Det handlar om förmågan att kunna se på sig själv och andra utifrån anden eller köttet, det imaginära eller det materiella.

Genom Guds nåd har jag allra oftast kunnat besvara den här lite jobbiga och utmanande frågan i positiva termer. Några gånger i negativa termer. Då får man ompröva sina vägval och helt enkelt förstå att Herren pekar på en annan väg. Det kan vara oerhört tuffa stunder. Prövningens stunder. Men att landa i Herrens famn när man besvarar frågan – att ”befästa sin kallelse och utkorelse” – det finns inget ljuvligare eller mer livgivande. Man får definitivt ny energi.

”Herren känner mig” och jag känner Honom. Dessutom känner jag ”mig i Honom” – vi hänger ju ihop organiskt. När jag känner mig själv och Honom i mig känner jag att jag har vad som krävs – och kan besvara frågorna positivt och bejakande. Hoppet stiger.

Fader, hjälp mig och stärk mig till att alltid kunna veta att det jag har i mig (Dig!), det räcker mer än nog för alla de prövningar och svårigheter jag måste möta här i jordelivet.

Matt 25:1-13; Upp 3:10-13; 2 Pet 1:10; Ps 139:1-18

Publicerat

Min mamma – var inget helgon – men helig

Jag har ingen rätt att utnämna någon till helgon, men jag skulle vilja säga om min mamma – så här i Allhelgonahelgen – att hon var ”en av de heliga”. Paulus skrev ofta brev till ”de heliga” på den eller den orten. Med helig avsågs människor som hade tagit emot Jesus, låtit döpa sig och fått syndernas förlåtelse. Det gjorde min mamma redan när hon var liten. Och sedan igen och igen under livet, som blev lite mer än 91 år långt.

Rut Bernice Maria föddes på en gård i Småland av min mormor Gerda, som hade varit evangelist och medlem i Sveriges första pingstförsamling i Skövde. Tidigt i livet fick min mamma med sig både tron, hoppet och kärleken. Hon gifte sig 1958 med Lennart och flyttade till Nyköping där hon födde 5 söner.

Mamma var nyfiken på livet, hon var vacker och hade humor. Hon älskade Jesus och Guds Ord, var omsorgsfull och generös. En av de bibelverser som betydde mycket för henne var bilden av när hon själv skulle få gå in i himlen – fri, förlåten och välsignad – i det läget ville hon citera Jesaja: ”Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot…” Flera gånger fann jag henne rörd till tårar över den versen.

Mamma Bernice dog den 16 september på morgonen och vi begravde henne med både sorg och tacksamhet i våra hjärtan den 18 oktober. Nu är det Allhelgonahelg – för första gången tänder vi ljus på hennes grav – i heligt minne bevarad.

Publicerat

Vi bygger landet – be för hur det går till

Socialdemokraternas partikongress börjar idag den 3 november. Temat för kongressen och inför valåret 2022 är att ”Vi bygger landet”. Moderaternas kampanjtema är ”Ni får vi ordning på Sverige”. Härliga ambitioner, tycker jag.

Så här låter det från Göteborg – där Socialdemokraterna nu har sin kongress: Vi bygger landet starkt och hållbart, Vi bygger ett land som håller ihop, Vi bygger landet med kunskap, Vi bygger landet tryggt, Vi bygger gemensam säkerhet tillsammans, Vi bygger en stark organisation tillsammans…”

Mina reflektioner blir som följer: Landet byggs underifrån inte uppifrån, från enskilda människors hjärtan, tankar och känslor. Varken partier eller stater bör uttala sig teologiskt, lämna sådant till enskilda och församlingar. Försök inte begränsa religionsfriheten i Sverige, stärk den istället. Uppgradera familjens och det privatas betydelse. Gör familjen till en jämbördig institution. Hedra kyrkan genom att fullborda skilsmässan mellan stat och kyrka. Låt kyrkan stå som jämbördig med staten, inte underordnad.

Låt oss börja nerifrån: Vi bygger familj – den främsta välfärdsbyggaren av dem alla, vi bygger kyrkor, vi bygger skolor… och sen fortsätter vi: Vi bygger ett starkt näringsliv som har kraft att bidra till välfärden, Vi bygger rättfärdiga styrelser/regeringar, Vi bygger en rättfärdighetens kultur i medier och i hela samhällskroppen.

Det är många som är med och bygger landet. Men kanske inte exakt så som denna partikongress vill – när den lägger sig i alltför närgångna detaljer i människors liv. Det finns möjlighet att tillhöra andra partier – eller inget – och ändå vara med och rösta…

Låt oss be en bön – vi som ändå brukar be – att socialdemokraterna inte kör ner i diket med en del av sina beslut under denna kongress. T ex det om ”att förbjuda religiösa friskolor”. Det är ett omänskligt dumt förslag.